…kanske jag tänkte på Bergakungens Sal där istapparna hängde i tak…kanske for jag förbi i mina sinnen bland träden där minnen av rivna sår i ansiktet sved…kanske är skogen min räddare min helare min frid…kanske kände jag kylan från berget men fukten släckte min törst…kanske visste han som stakade ut vägen nedanom allt detta…, en jävla massa kansken bara för att jag såg väggen med tapparna o var tvungen att fota den.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s