Nu är jag led vid tidens skism emellan jord och stjärnor.Vår idealism och realism de klyva våra hjärnor.Det ljugs när porträtterat grus får namn av konst och fägring.En syn, som svävar skön och ljus i skyn, är sann som hägring.Men strunt är strunt och snus är snus,om ock i gyllne dosor,och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor. G Fröding