Picassos häst…

…sitter i soffan, tror jag ser på tv

framför mig finns en dörr o snart strömmar människor genom den

människor som är bekanta men inte nära

från en annan tid än den nuvarande

dom är glada, stimmar runt, skålar, o säger grattis till mig

jag förstår att det är min födelsedag

vad jag känner vet jag inte

..jag har bara en närvaro där

…plötsligt kommer en hund eller katt, jag minns inte för den har en enorm häst som sällskap

den kommer fram till mig o allt i hans ansikte är som en förvrängd Picassomålning

mulen skev o ögonen likaså

…jag hälsar den med ett leende o en varm hälsning o den gnäggar med alla tänder blottade o lägger sitt huvud på min vänster axel 

o det strömmar kärlek mellan oss

… känner tyngden o värmen från huvudet
…jag rör mig ut från rummet genom dörren alla människor kom ifrån

hamnar i rummet på andra sidan där ytterligare en dörr finns o ett fönster

o rummet breder ut sig till vänster 

genom fönstret syns en byggnad en bit bort

…plötsligt rusar 4 eller 5 soldater in i rummet o ställer sig bakom mig utmed väggen

alla fullt utrustade o med vapen

ytterligare en soldat som ser befälsaktig ut släpar en mansperson i en trenchcoat från rummet jag nyss kom från o kastar honom

 ut genom den andra dörren som vetter mot huset o följer hastigt efter…

väldigt snabbt kommer en mans person ut från det andra huset o jag förstår att ett byte skett, en alias kommer som ersättare 

någon viktig person ska skyddas…

bakom mig tar sig en svartklädd man in i rummet väldigt tyst o skjuter ner soldaterna som stod bakom mig

jag låtsas bli träffad o sluter mina ögon o hasar ner på golvet i hörnet av rummet…

hoppas att jag undslipper bli dödad

mina ögon fladdrar bakom ögonlocken o jag tänker att det måste synas att jag lever

…hör att mannen kommer emot mig o känner snart ett kallt litet runt tryck mot mitt huvud o mannen skjuter mig…

…ljudet förvånar mig för det är ingen skarp knall utan ett mjukt bomullslikt ploppande o jag tänker att det är så här det känns 

att bli skjuten i huvudet

 försökte analysera om det konstiga ljudet berodde på att hjärnan i samma ögonblick som kulan trasade 

sönder den inte han med att registrera smällen…

…vet inte om jag dog eller vad/hur jag kände…

men ett mörker fanns där, en susning som träden kan låta o snart en pulserande känsla

…rytmen gjorde att jag anade att någon el något försökte hålla mig vid liv

o i takt med att medvetandet återvände, återvände oxå jag ur drömmen…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s