….haltar fram mellan mellan svart o vitt

om jag har tur annars blandas allt till grått

kliver jag ut genom springan ser jag lite färg

beroende på vem som skurit sönder platsen

den är inte helt självklar eller definierad…vet bara att den är relativ..närvarande

befinner mig här sedan länge..långt tillbaka, kanske ännu längre bort

dofter kommer o går..bekanta i minnet fast..

minnen vill inte bli ihågkomna..dom där längst bort…till o med dom nyare

skyfflar allt bakåt till dom andra, längst bort

vissa karvade i trä som drar ihop sig med åren, andra huggna i sten med mossa på

dom bestående…

Ibland stryker jag med pekfingret över mossan, andra gånger…