väntar…väntar…väntar…inte den där stora väntan, den som är som en bok..stor o nästan inte gripbar..nej den lilla väntan som är som ett kapitel eller ett stycke o ibland som en rad…en kort intensiv väntan…fast ibland dras den ut utan att jag egentligen tänker på den..sätter samman minutrar o sekunder o då blir det en helhet fast i efterhand…då kan jag slå ihop allt till en bok…

…jag bara går o går men tystnaden finns ständigt i mig..som om käkarna o alla dess muskler hamnat i kramp..som en ständig skugga..som ett aldrig sinande timglas…väntar till oljuden försvunnit o lägger huvudet bakåt…spänner öronen som rådjuret o hör tystnaden..den är bedövande..hörs mer än ett åskmuller o mycket tyngre..räknar timmar o minuter mellan orden som kastas ut till okända, korta möten oftast vänliga men snabba avslut..efterdyningar blir till tankar o en diskussion inne i huvudet..som inför ett möte där mötet redan klarats av i mig själv..jag hade alla svaren trodde jag men jag hade bara frågorna..jag drar ner persiennen o masserar min krampande käke som låst sig..sakta glider hakan ner men munnen förblir stängd.