…kör en vid sväng, inte rund som klockan men om man rätar ut den lite kan jag få den att passera min tidslinje o därmed sudda bort den…räknar inte sidomarkeringarna till höger om mig, räknar inte heller vindrutetorkarnas svepningar, att ens försöka vore löjligt…jag är inte ute för att somna, bara inne för att betrakta mörkret som sveper in mig utan tröst…räknar inte heller rådjurens närvaro, är tacksam för deras passitivitet…dom är vackrare levande…räknar inte heller husen i dom små samhällena jag passerar men anar människor som vilar…hinner inte ens se vilket program dom tittar på, en möjlighet i storstaden med all öppenhet…finner till slut molnfabriken jag besökte en sommar o ser att den fortfarande bidrar…regnet smattrar mot biltaket men övergår snart att piska mot vindrutan när jag svänger ut på vägen hemåt…

Photo Stefan Lengyel